Fulham - Swansea 2-1 - Varför man älskar the Cottagers.
I skuggan av Emirates, San Siro, Stade De Gerland och Vicente Calderón...
Craven Cottage, kick-off 21.00:
Fulham inleder kasst, den vanligtvis starka defensiven bjuder Swans på chanser om vart annat och det ligger absolut ett walesiskt 0-1 i luften. Jag följde matchen med Gentleman Jim i webradion och det är så sjukt frustrerande att inte se vad som händer. Jim's guidning dög dock som vanligt och men nervöst blir det med en ihållande Swanseapress i början - jag tror inte det här är bra för mitt hjärta, slog det mig några gånger. The Whites repar dock lite mod och rycker upp sig i slutet av halvlek ett, och 0-0 är kanske ett rättvist resultat efter första.
I andra tar Fulham över helt, äger bollen och anfaller med mycket folk. Men då kommer bakslaget. Fenomenale målskytten Jason Scotland får lite billigt komma igenom och skickar in 0-1 för de gästande walesarna. Nu var mitt hopp om kvartsfinal lika med noll. Det här är en sådan match vi bara förlorar tänkte jag, fotbollspessimist som jag är. Men männen i vitt ville annat, pressen mot Swanseamålet ökar och dominansen är fullkommlig när Jim skriker: "HAAANDBAALL!" Och jag hoppar verkligen till och ställer mig från stolen. Men domaraset Halsey, som gillar att förstöra Fulhammatcher, friar och nu känns det ännu surare. Vad ska gå våran väg idag om vi inte ens får solklara straffsparkar?
Men... kvitteringen kommer... Clinton Dempsey nickar in 1-1 efter en hörna av Simon Davies och jag exploderar! Det här är fucking möjligt! We Are Fulham! COOOME OOON!
Swansea verkar ha svårt att resa sig efter Fulham's kvittering och the Whites ångar på och jag står framför datorn sista 25 minuterna av matchen. Och visst kommer segermålet, och visst är det Bobby Zamora som är framme och nickar in det. Bobby som gjorde sitt första mål på 21 matcher i söndags följer upp så fint med att ge Fulham kvartsfinalsbiljetten.
Craven Cottage, kick-off 21.00:
Fulham inleder kasst, den vanligtvis starka defensiven bjuder Swans på chanser om vart annat och det ligger absolut ett walesiskt 0-1 i luften. Jag följde matchen med Gentleman Jim i webradion och det är så sjukt frustrerande att inte se vad som händer. Jim's guidning dög dock som vanligt och men nervöst blir det med en ihållande Swanseapress i början - jag tror inte det här är bra för mitt hjärta, slog det mig några gånger. The Whites repar dock lite mod och rycker upp sig i slutet av halvlek ett, och 0-0 är kanske ett rättvist resultat efter första.
I andra tar Fulham över helt, äger bollen och anfaller med mycket folk. Men då kommer bakslaget. Fenomenale målskytten Jason Scotland får lite billigt komma igenom och skickar in 0-1 för de gästande walesarna. Nu var mitt hopp om kvartsfinal lika med noll. Det här är en sådan match vi bara förlorar tänkte jag, fotbollspessimist som jag är. Men männen i vitt ville annat, pressen mot Swanseamålet ökar och dominansen är fullkommlig när Jim skriker: "HAAANDBAALL!" Och jag hoppar verkligen till och ställer mig från stolen. Men domaraset Halsey, som gillar att förstöra Fulhammatcher, friar och nu känns det ännu surare. Vad ska gå våran väg idag om vi inte ens får solklara straffsparkar?
Men... kvitteringen kommer... Clinton Dempsey nickar in 1-1 efter en hörna av Simon Davies och jag exploderar! Det här är fucking möjligt! We Are Fulham! COOOME OOON!
Swansea verkar ha svårt att resa sig efter Fulham's kvittering och the Whites ångar på och jag står framför datorn sista 25 minuterna av matchen. Och visst kommer segermålet, och visst är det Bobby Zamora som är framme och nickar in det. Bobby som gjorde sitt första mål på 21 matcher i söndags följer upp så fint med att ge Fulham kvartsfinalsbiljetten.
Det är sådana här vändningar där man först vrids i besvikelse och ilska, och man sedan övergår till ren LYCKA. Det här är Fulham i ett nötskal, vi slutar aldrig att överraska och komma tillbaka. Roy har byggt ett lag som inte viker ner sig och det här kan bära långt! JAG ÄLSKAR DEN HÄR KLUBBEN!
Nu väntar Manchester United lördagen den 7/3 och en stor revanschchans från onsdagens förnedring.
Nu väntar Manchester United lördagen den 7/3 och en stor revanschchans från onsdagens förnedring.
On Our Way To Wembley!
Mattias Berg
Mattias Berg
Kommentarer
Trackback
