Memories of a Cottager

Förra året klarade sig Fulham kvar i The Premiership med bara några måls marginal. I söndags säknte Andy Johnson Newcastle genom att göra 1-0 på egen hand och sedan ordna straffen som Danny Murphy förvaltade väl till 2-1. Segern var i det absolut viktigaste laget då PL i år är jämnare än vanligt och Fulham har extremt tufft spelschema framför sig.

Spurs - Craven Cottage, lördag 15/11
Pool - Anfield, lördag 22/11
Villa - Villa Park, lördag 29/11

Tottenham, Liverpool och Aston Villa är inte endast bra lag utan de har bra form i de senaste matcherna. Tottenham har lyft sig ordentligt efter Harry Redknapp's intåg i klubben, Liverpool ligger i delad serieledning med Chelski och Aston Villa har överraskat lite iår och kämpar under de stora fyra.
Lagen är bra och deras form är bra, räcker det med orosmoment där? Nej. Matcherna mot Liverpool och Villa spelas på bortaplan, att ta full pott borta är en bedrift Fulham inte lyckas med allt för ofta (senast var avslutningsmatchen mot Pompey förra säsongen när man säkrade kontraktet) och på fem försök i år har man bara mäktat med en poäng.
För att inte bara tala om motståndet så har Fulham mycket bättre trupp iår, slagraftigare men framför allt mycket mer välorganiserat.
Men det som talar mest för mirakel i de tre kommande matcherna (i alla fall de två borta på sin höjd), där jag är nöjd med 2-3 poäng, är att vi är Fulham... Man vet aldrig hur bra vi är eller hur dåliga vi är. Skulle vi överleva de nästkommande tre matcherna ser det ljusare ut. Då tror jag att vi kommer bli ett lag som inte säkrar kontraktet i sista omgången i år, men om det istället skulle bli raka motsatsen... med en nolla i summering efter de här tre matcherna, befarar jag att det kan bli ett nervkittlande år igen.