Memories of a Cottager - Thoughts about Fulham Football Club from a Swede's perspective
Memories of a Cottager -

Memorial: The Great Escape 2008

Det sägs att det sista som överger en är hoppet. Vad gör man då när till och med det lilla hopp man har kvar helt försvinner efter förlusten mor Sunderland i sjätte sista omgången? Tomheten var total och jag hade inte någon kraft i kroppen.
Dagen innan matchen som skulle betyda spiken i kistan, trodde jag, for jag med laget till Gotland för JuniorAllsvensk premiär. Skulle ut och träna när jag såg på text-tv att Man City ledde med 2-0 i halvtid och Fulham var i detta läge ute ur fotbollens finrum. Hånet från mina kära lagkamrater var enormt, när vi begav oss ut på Traumes gräsmatta för en träning.
En och en halv timme senare kollade jag mobilen efter träningen. 4 missade samtal från far, som också hade skrivit ett sms där det stod: "Årets match! Ring mig!"
Pulsen steg drastiskt och jag slog ivrigt numret hem till fastlandet. Några minuter senare tappade jag mobilen i marken, Fulham hade mirakelvänt. 2-3. Kamara hade avgjort i 93:e. Drömmen om fortsatt spel i Premier League levde kvar.



Jag tror inte att jag har ord för att beskriva resten av matcherna som gjorde så att vi höll oss kvar, så jag visar det genom en film istället. Alla som har något spår av fotboll i blodet borde få en rysning av det här.




Hoppet hade övergett mig. Roy Hodgson och hans mannar visade att man aldrig ska ge upp. Även om det ser omöjligt ut... För det gjorde det!

We Are Fulham!
Mattias Berg

Kommentarer
Postat av: Jenny

Oj det var en riktig fotbollsblogg det ;P

2008-11-17 @ 22:48:23
URL: http://penajs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0