Memorial: How did it begin?
Lite historia nu. Hur började allt det här? Hur kommer det sig att jag började hålla på Fulham Football Club, för att ni ska förstå ska jag ta med er tillbaka till en, för årstiden, varm oktobereftermiddag 2004...
Klockan var runt 1pm och den 12-åriga pojken och hans far satt på tunnelbanan påväg mot sydvästra London och Putney Bridge. Målet med färden var för dem båda relativt okända Craven Cottage för matchen mellan Fulham och Tottenham. Londonresan var pojkens första och det var egentligen matchen Charlton - Arsenal de planerat att se, men den var utsåld (med facit i hand är det något av det bästa som hänt mig).
Väl vid Putney Bridge började folket från tunnelbanan att röra sig ner mot Themsens strand och de svenska 'turisterna' följde bara med och hoppades på det bästa. Det gjorde de rätt i. När de väl gick längs med Themsen började sångerna att stiga hos folket och det började rysa till i pojkens kropp, likadant som det alltid gör när han besöker Söderstadion. Efter en 10 minuters promenad började de se arenan. En syn som alltid ger en kick, vilken fotbollsarena man än ser blir man ju alltid intresserad.
När 90 minuter var spelade satt pojlken stilla på Hammersmith End, han hade upplevt någonting vackert. Han hade sett Fulham besegra Tottenham med 2-0 efter mål av Luis Boa Morte och Andrew Cole. Stämningen hade varit magisk och känslan var att han hade hittat rätt, det var kärlek i luften.
På väg ut från arenan sa han till sin far:
"Jag tror jag ska börja hålla på Fulham."
"Haha, okej" var svaret han fick.
När arenan försvann sakta bakom deras ryggar när de återigen vandrade längs Themsen kollade 12-åringen bakåt och tänkte:
"Jag kommer tillbaka."
För en vecka sedan gick jag återigen längs Themsen, Fulham hade slagit Wigan med 2-0. Mitt tredje besök på Craven Cottage...
COYW!
Mattias Berg
Klockan var runt 1pm och den 12-åriga pojken och hans far satt på tunnelbanan påväg mot sydvästra London och Putney Bridge. Målet med färden var för dem båda relativt okända Craven Cottage för matchen mellan Fulham och Tottenham. Londonresan var pojkens första och det var egentligen matchen Charlton - Arsenal de planerat att se, men den var utsåld (med facit i hand är det något av det bästa som hänt mig).
Väl vid Putney Bridge började folket från tunnelbanan att röra sig ner mot Themsens strand och de svenska 'turisterna' följde bara med och hoppades på det bästa. Det gjorde de rätt i. När de väl gick längs med Themsen började sångerna att stiga hos folket och det började rysa till i pojkens kropp, likadant som det alltid gör när han besöker Söderstadion. Efter en 10 minuters promenad började de se arenan. En syn som alltid ger en kick, vilken fotbollsarena man än ser blir man ju alltid intresserad.
När 90 minuter var spelade satt pojlken stilla på Hammersmith End, han hade upplevt någonting vackert. Han hade sett Fulham besegra Tottenham med 2-0 efter mål av Luis Boa Morte och Andrew Cole. Stämningen hade varit magisk och känslan var att han hade hittat rätt, det var kärlek i luften.
På väg ut från arenan sa han till sin far:
"Jag tror jag ska börja hålla på Fulham."
"Haha, okej" var svaret han fick.
När arenan försvann sakta bakom deras ryggar när de återigen vandrade längs Themsen kollade 12-åringen bakåt och tänkte:
"Jag kommer tillbaka."
För en vecka sedan gick jag återigen längs Themsen, Fulham hade slagit Wigan med 2-0. Mitt tredje besök på Craven Cottage...
COYW!
Mattias Berg
Kommentarer
Postat av: Ludde
Rörande berättelse :')
Trackback
